MOLLY, Bretonspanieltik  
  av Eivor Iversen, dipl djurhomeopat, Piteå  
     
  Molly var en av mina allra första patienter. Jag blev uppringd av en bonde som jag praktiserat hos och som jag lyckats hjälpa tidigare med en kviga som hade blivit förändrad efter kalvningen.
Hans svägerska hade en Bretonspaniel-tik som blivit sjuk och som precis varit hos veterinären för provtagning. Jag gjorde en anamnes på Molly och kom fram till läkemedlet Phosphorus, hon svarade första dagarna på medlet men sedan hände ingenting. Under tiden fortsatte utredningen hos veterinären och hon fick slutligen diagnosen : Diabetes insipidius. Hennes kropp producerade inte det hormon som skall koncentrera urinen så hon drack oerhört mycket och pinkade lika mycket. Hon fick av veterinären ett konstgjort hormon, men det tycktes inte fungera så bra, men i alla fall tillräckligt bra för att jag under tiden skulle hinna få hjälp med detta fall av Eva-Lotta och Ann-Charlotte, på Svenskt Center för Klassisk Homeopati i Mora.
Här nedan kan du läs hur det gick….

Anamnes:
Bretontik Molly född 2000-03-07 9/10 2002

Problem: Dricker kopiöst, mest kvällar och nätter. Hon har lågt blodvärde och lite blod i urinen. Provsvaren visar lite senare att hon har Diabetes Insipidius.
Molly är kortpälsad och matte borstar o kammar henne aldrig. Men hon gillar att bli masserad över hela kroppen, även att kramas och kela.
Pälsen är blank och fin, bra klokvalitet, men gillar ej kloklippning.
Hon söker solen men ligger inte under element. Hon är frusen. Ligger aldrig i snön. Annars gillar hon allt väder.
Hon får aldrig kylskåpskall mat utan den serveras alltid lite uppvärmd. Hon plockar ut det godaste och lämnar ex makaronerna. Hon är kinkig med maten, gillar inte torrpiller men husmanskost går bra.

Sover länge på morgonen (matte jobbar på natten så Molly sover med henne på fm).
Utöver att hon ser spöken när hon är ensam ute på kvällen så har hon inga direkta rädslor. Kan ibland visa lite rädsla för stora hundar, men det är inga problem.
Inga problem att vara ensam hemma
Molly är en aktiv hund som används i fågeljakt. Inomhus är hon lugn och stillsam men ute är det full rulle, fullständigt vild. Hon är inte rastlös.
Hon har svårt att lägga på hullet (tunn, finlemmad och ganska högställd). Dricker mindre när hon får arbeta hårt. Innan hon blev sjuk drack hon väldigt lite.
Hon är inte svartsjuk men har på sista tiden blivit väldigt matte-kär, tidigare var det husse som gällde.

I somras kom hon åt elstängslet när hon var med husse hos djuren och är nu lite rädd för hagen. Sonen har flyttat hemifrån för studier, men kommer ofta hem och matte har inte märkt att Molly skulle sakna honom speciellt, han har ofta varit borta även tidigare.

Gillar korv, fångar upp det som tappas ner om barn vid fikabordet, får aldrig annars sött. Magen bra, fiser ibland efter mycket ben-ätande.
Inför jakt darrar hon av upphetsning.
Rädd för veterinären men ej blockerad. Rädd när de rakar benet inför provtagningen. Trycker sej då mot matte.
Ej lättlärd, sliter i kopplet. Lite besvärlig att få till att stå för fågel, vill gå efter (olydig).
Smiter ibland men aldrig långt utan kommer fort tillbaka.
Hon är renlig, håller sej mycket ren i samband med löp.
Jagar katten när man kommer hem från skogstur men aldrig när man är på väg ut på tur.

Molly har aldrig varit stressad förrän detta med sjukdomen startade, hon blir mycket stressad om hon inte får vatten.
Hade en urinvägsinf som 8v valp, självläkte. Öroninflammation ca 10v. Sträckning hö fram vid 7-8 mån ålder. Sträckning hö fram oktober 2001 och november 2002 (då haltade hon när hon gick på hårt underlag) Skadorna uppstod under jakt.
Hon har ett litet navelbråck.
Löpte första gången dec 2000 och andra gången juli 2001.
Parvovaccination 2/5 2000, valpsjukevaccination 6/6 2000 och 2/7 2001
Mitt intryck av Molly: En ljuvlig mjuk och go’ liten tik. Hon skäller till en gång när jag kommer in, hälsar lite avmätt, är inte speciellt intresserad av mej utan lägger sej vid mattes fötter och somnar. Jag får intrycket av en mycket trevlig och mjuk tjej som verkar vara lite ”en-mans”, andra människor som kommer in i rummet kollar hon upp, hälsar och går sedan och lägger sej hos matte igen. Vid förfrågan om hon alltid är så här lugn svarar matte att ”ok nu är hon väl extra lugn efter veterinärbesök och provtagning, men hon är även annars avslappnad och lugn inomhus”.
11/10 2001
Jag var inte så hemma på det här med repertoriseringen (hade bara varit nere på en föreläsning) men jag tyckte att Molly stämde ganska bra med läkemedlet Phosphorus så hon fick det.
Den 12/10 blev hon bättre 13/10 var hon bra hela dagen men föll tillbaka på kvällen.
Den 30/10 fick hon åter igen Phos men nu svarade hon inte på medlet.
Matte tyckte att hon verkade bli bättre när hon arbetade hårt. Fick inga ”törst-anfall” under jakt.

I november pratade jag med Ann-Charlotte (som också är med i Djurhomeopaterna) om fallet och lämnade över min anamnes och de olika provsvaren. Under tiden besökte matte en annan veterinär som hade en lite mer positiv syn på fallet och man började pröva ut doseringen av ett konstgjort hormon som skulle droppas i ögonen.
De visade sej dock att när Molly fick max-antalet droppar så fick man droppa var 4-6:e timme med 4-6 droppar var gång och hon höll ändå inte utan fick ”törst-anfall” på nätterna och var tvungen ut för att pinka.

Matte och husse kände att man inte skulle orka med detta länge till. I februari 2002 fick jag resultatet av Ann-Charlotte då hade hon använt sej av dataprogrammet för repertorisering. En annan djurhomeopat hade gjort en ”manuell” repertorisering och fått fram samma medel, nämligen Nux vomica.
2002-02-06 Molly fick läkemedlet Nux vomica
2002-02-19 Klar förbättring har synts men i slutet av februari blev hon lite sämre
1/3 – 3/3 Plusdos Nux-v i 3 dagar av samma potens som första dosen.
8/3 – 9/3 + dos igen, i 3 dagar

Läget blev stabilt från 10/3 men i samband med löpets början 11/3 hade hon en liten tillbakagång. Från den 20/3 var mkt bra och stabilt. I samband med att hon svarade på medlet så kanske matte drog ner på dropp-frekvensen lite väl mycket.
9/4 2002 Nux-v i snäppet högre potens.
Efter en vecka blev hon bättre, hon får nu hormondroppar var 8:e timme, 2 droppar.
Nu tycker matte att det är helt hanterbart.
Slutet av augusti 2002 I samband med löp började hon falla tillbaka, men det rätade upp sej lite. (matte ringde aldrig mej då)
17/10 2002 Nux-v igen, samma potens som förra dosen. Matte ringde och berättade att hon gett Molly (hade inte pratat med mej innan). Molly får nu 2 hormondroppar var 8:e timme och hon mår bra.
4/2 2002 Molly har nu fallit tillbaka ordentligt och hon får nu Nux-v i högre potens igen. 2:a dagen efter dosen drack Molly ingenting ! sedan fick hon en förstförsämring som höll i sej till 17/2 då vändningen kom och 23/2 var hon tillbaka till 2 droppar var 8:e timme.
Jag har pratat med matte om problemet med att Molly inte får sin dos när tillbakagången börjar anas och jag skickade plusdos av Nux-v som matte har till hands och kan ge henne när hon ser minsta lilla tillbakagång. Hon ska också kontakta mej för rapport men angav som skäl att hon varit dålig på att ringa att ”varje gång jag ringt och sagt att Molly mår bra så har hon fått ett återfall”.
Hon berättade också att homeopat-medlen helt klart hjälpte Molly och att man troligtvis inte hade orkat låta henne leva om man varit tvungen att ge hormoner var 4-6 timme. Hon sa också att hormonerna INTE hjälpte ensamma även om man gav max-antalet droppar var 4-6 timme. Molly var tvungen att få homeopat-medlet (samtidigt med hormonerna) om hon skulle kunna leva ett drägligt liv.
Själv fick jag en aha-upplevelse när Nux-v i hög potens resulterade i att Molly inte drack över huvudtaget 2 dagar efter dosen. Jag tror (och hoppas) att det är ett resultat man kan uppnå, (då kan hon ju sluta med hormonerna) förutsatt att man ”parerar” Mollys bakslag bättre och går in med plusdoser så fort minsta antydan av tillbakagång syns. L Ellinger (holländsk veterinär och djurhomeopat) plussar ju också när processen stannar av, men Mollys matte är så belåten med vad vi uppnått hittills, så det är något jag får försöka längre fram.
2006-04-01
Molly fick Nux-v i nästa potens i februari 2005, fick sedan några plusdoser under hösten 2005.
I februari 2006 fick Molly Nux-v i nästa potens, en dos och mår otroligt bra. Matte kontaktar mej inte så ofta för att rapportera eftersom hon känner det som om ”Molly faller tillbaka så fort jag ringer och säjer att hon mår bra”. Så nu vet jag att Molly mår bra så länge inte matte ringer mej.
När Molly fick sin första dos Nux-v i februari 2002 var det i ”sista sekund” eftersom man funderade på avlivning, nu mer är 4 år senare, har Molly ett fullvärdigt liv även innefattar hennes absoluta favoritsysselsättning, dvs JAKT.		  
     
     
 

 

 
 
 
© 2003 www.djurhomeopaterna.se