| Juverhälsa, ett viktigt kapitel | ||
| av Lotta Gustafsson, dipl djurhomeopat, Skellefteå | ||
| (Artikeln tidigare införd i tidningen Homeopati för djur) | ||
| Jag, och ett hundratal andra intresserade
i Norr- och Västerbotten, gick under våren -04 en kurs
kallad Högre kurs i mjölkproduktion. Kursen är ett
samarbete mellan Norrmejerier, Gröna Navet samt SLU. Delkurs tre handlade om juverhälsa. Jag såg speciellt fram emot den kursdagen, eftersom det faktiskt är ett av våra mjölkkors största problem. Vår föreläsare var veterinär Torkel Ekman, Svensk Mjölk, en av de främsta experterna i Sverige på juverhälsa och mastit. Liksom övriga föreläsare på kursen var även han en mycket kunnig och sympatisk föreläsare. Jag tänkte berätta lite om vad som berördes om just juverhälsa och mastit hos kor. Idag anses att en frisk kos celltal ska ligga under 100 000/ml, om det är över 200 000/ml är kon sjuk. En ko som har 200 000 i celltal vid provmjölkning, har oftast tre juverdelar som är friska, vilket då innebär att den cellorsakande juverdelen kan ligga på uppemot 750 000/ml. Vissa kor kan ligga på flera miljoner i celltal, men man ser ändå inget på dem, ingen förändring på mjölk, aptiten är god och allmäntillståndet är bra. Ibland kan de få lite kliniska symptom, dvs man ser lite flockor eller annan förändring på mjölken, juverdelen kan kännas lite hård men inget mer. I Sverige är den allmänna uppfattningen bland mastit- och antibiotikaforskare att man inte ska antibiotika-behandla kor med subkliniska eller lindriga mastiter, som bara tillfälligt visar kliniska symptom, även om man vid provtagning finner bakterier. Det lönar sig oftast inte, varken ur ekonomisk eller ur behandlingssynpunkt. Rekommendationen är istället att vidta andra åtgärder som att: - ställa högcelltalskorna sist (eller näst sist, om man har Staph aureus-kor sist) i mjölkordning - göra dem trespenta (om cellerna främst återfinns i en juverdel) då man sinlägger den kroniskt infekterade juverdelen under laktationen utan antibiotika-behandling (om inte kon har nedsatt allmäntillstånd och är dålig) - inte betäcka/seminera dem och sedan skicka dem till slakt. Det finns inga indikationer på att kor med mycket låga celltal är mer benägna att få allvarliga, akuta mastiter, vilket jag och fler med mig trott. Det är tvärt om så att bästa chansen att hålla sej frisk i juvret är att vara frisk i juvret, dvs ha lågt celltal. Bästa chansen till att uppnå det är att: - se över om man behöver förändra mjölkningsrutiner - förbättra foderhygienen och miljön samt - hålla korna rena. - på sikt välja tjurar som nedärver låg mastitbenägenhet till sina döttrar, då kan man kanske få riktigt friska kor med lågt celltal och därmed få mastiter. Torkel Ekman skrämde upp, åtminstone mig rejält med sin föreläsning om: - antibiotikaanvändning (som i vissa län är på tok för hög, men som även överlag ökar) - om att bakterier förr eller senare alltid utvecklar resistens - om bakterier i allmänhet. Att det är viktigt att hålla rent, på båspall, liggplats och foderbord, alltså i kons miljö, det kan man lätt räkna ut. Men att det efter 48 timmar växer så mycket e-colibakterier i spån och annat, som blivit förorenat av lite skit, så att det kan göra kon sjuk, det trodde jag inte riktigt. Att det bara behövs 1.6 bakterier av Staphylococcus aureus för att smitta ett djur, det trodde jag inte heller. (Torkel Ekman tillade att de dock vanligen var 1, 2, 3-format...inte 1.6!) Vad det gäller Staph. aureus fick vi även veta att de överförs till kalvar via mjölk. Man ska alltså inte ge sådan mjölk till sina kvigkalvar. Om man gör det kan kvigan kalva in med Staph. aureus, men hon kan även överföra smittan under uppväxten, så att en annan kviga också kalvar in med bakterien. Man kan ge Staph. aureus-mjölk till tjurkalvar, men, då ska de vistas i ett separat utrymme och inte komma i kontakt med djur man vill hålla smittfria. Mastit- eller penicillinmjölk ska inte ges till kalvar, däremot kan man ge dem karensmjölken. Man kan om, man ändå vill ge mastit/antibiotika-mjölk pasteurisera mjölken om man har möjlighet, då dör de flesta bakterierna. Syrning av mjölken har inte samma effekt, man måste ned i så lågt pH och då vill inte kalvarna dricka den (mår nog inte heller bra av den). En ko som en gång har fått Staph. aureus – är alltid smittad. Ca 50 % antibiotikabehandlingarna lyckas, men eftersom bakterien kan ”gömma sig” i cellarna, så är det svårt att veta, och man bör alltid räkna henne som smittad. En ko med dessa bakterier kan stå med höga celler, men även se ”frisk ut” enligt celltalet. Celltalet kan även variera. Detta kan det också göra hos kor med Strept. agalactie, vilket är en annan bakterie som inte är speciellt ”trevlig”. Staph aureus kan även orsaka gangränös mastit, så att kons juverdel eller spene dör. Man kan sinlägga en juverdel med Staph. aureus, men hon är fortfarande smittbärare. Kon ska stå sist i mjölkordning och skickas till slakt. Dessa kor ska heller inte vara på samma bete eller i grupper med icke infekterade. Använd handskar vid mjölkning, dessa går att tvätta av med bättre resultat än händerna. För att bli ren om händerna måste man använda sprit! Att skölja ur organet vid behov minskar visserligen spridningen av bakterier mellan korna, men man måste diska organet för att säkert få bort bakterier, förutsatt att diskningen fungerar förstås. När jag åkte hem efter den tredje föreläsningen kände jag mig ganska matt. Det faktum att bakterierna funnits på jorden i flera miljoner år och att de nog kommer att överleva människan, gör att man inser att de är rätt listiga, trots att de är små. Vad gör man då? Den bästa lösningen är att förebygga juversjukdomar. Genom att stärka djurens immunförsvar, med ha ett bra foder och vatten, en bra skötsel, ren och torr miljö, rena kor, försöka avla för friskare djur. Att bryta smittcirklar genom mjölkordning (friska–, okänd juverhälsoklass–, sjuka– samt staph aureuskor), sinläggning av kroniskt infekterade juverdelar, slakta ut de kroniskt infekterade korna, att inte ge mastitmjölk till kalvarna. Att man sedan inte heller ska antibiotika-behandla djur som har dålig prognos till tillfrisknande, t ex de som får mastit för tredje gången under en laktation, kor med subklinisk mastit eller de som haft hög juverhälsoklass i 2-3 månader. Man bör bara ge antibiotika till de djur där det verkligen är befogat. De som har smärta, nedsatt aptit, feber, påverkade kroppsfunktioner eller där det finns en hotande sjukdomsutveckling Prestationer på toppnivå Torkel Ekman poängterade att den moderna svenska mjölkkon faktiskt sysslar med elitidrott. Visste du att en ko som mjölkar 50 kg ECM/dag avverkar 2 maratonlopp. Varje dag. För att framställa den mjölkmängden måste 25 000 liter blod passera juvret. Varje dag. Kons blodgenomströmning i juvret ökar när hon ligger ned, vilket innebär att om hon har en bra miljö, med bra underlag så ligger hon mer och klarar att producerar mer mjölk. (Förutsatt att hon inte ligger mer för att hon har ont någonstans eller är sjuk). En annan sak som både Torkel Ekman och vår första föreläsare på kursen, Kerstin Svennersten-Sjaunja, tryckte på var: Prata MED dina kor – inte till dina kor. De orden tyckte jag om. Lotta Gustafsson, Djurhomeopat/Norr, tel 070-398 01 08, 0910-72 73 45 |
||
|
|